Jag har nog blivit lite beroende av min blogg.

Skriver om allt. Det blir flera inlägg om dagen.

Som mest har jag skrivit 7. Ville skriva mer. Men det fick räcka.

Det här är en blogg om mina tankar, minnen och känslor.

Varjegång jag kommer och tänka på något vill jag direkt lägg upp det här.

Dela det med någon, trots att jag på något sätt känner mig ensam.

Ensam när jag skriver här. Jag har inte riktigt fattat att det är människor som läser.

Även fast det inte är många. Så läser dom.

På något sätt känns det som om man står här naken.

Har blottat sig själv och sina känslor.

Många tankar kommer upp när jag har skrivit vissa inlägg.

"Men oj tänk så någon läser detta"

"Vad skulle dom tänka?"

" Är det för personligt?"

"Vill jag att dom skall veta detta?"

Ibland brukar jag försöka att inte skriva så personligt.

Vissa anser ju att det som är personligt är personligt.

Varför skall man dela med sig det? Ja du, varför?

Som jag sa är detta en blogg för mig.

Inte för er, men jag uppskattar om människor tar sig tid till att läsa det jag skriver.

Tack!

Jag skriver ändå som om jag pratar till någon.

Vem vet jag inte. Kanske mitt andra jag. Kanske.

Jag tror det är bra så. Att jag känner mig ensam här.

Hade kännt mig för pressad annars. Att prestera.

Skriva något som människor tycker är intressant.

Något som är bättre än det jag skrivit om innan.

Nått bra. Bra? Vem bestämmer det egentligen.

Ni? Borde det inte räcka med att jag tycker det är bra?

Men det känns bra så som det är nu.

Ensamt..