Alla hjärtans dag.

Det är en dag där man förr i tiden firade helgonet Sankt Valentin. Därav namnet Valentine's day. Alla hjärtans dag kopplades inte till romantik och kärlek förren medeltiden. Man tror att den uppstod genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Det gjorde att både pojkar och flickor blev inspirerade till att hitta deras Valentin.

Min alla hjärtans dag var underbar. Firade den självklart med älsklingen. Vi tog en prommenad ute i solen. Helt underbart. Man börjar verkligen känna att våren snart är här. Att vara ute i solen med den man älskar och höra fåglarnas kvitter. Det är verkligen mysigt. Trots att jag kanske blir lite gnällig efter ett tag och vill komma in i värmen.

Vi hade bestämt oss för att laga middag ihop. Det fick bli Italiens kycklingpasta. Den blev väldigt god. Väldigt god. Även fast Fredrik tycker att jag verkar vara dålig på att laga mat. Efter middagen var det dags för efterätt. Det fick bli Marängsviss eftersom Fredrik är helt galen i maränger. Vem är inte? Det blev världens kaloribomb. Massa kolasås. Massa chokladsås. Massa glass och himla massa maränger.

Dagens kärleksfilm fick bli Dagboken. Trodde verkligen att Fredrik skulle ligga och pinas igenom hela filmen. Men det visade sig att han faktist tyckte den var bra. Det enda dåliga med filmen enligt honom var det där med att killen skulle jaga tjejen. Det gillade han inte riktigt. Som sagt, min alla hjärtans dag var underbar.

Du och jag <3

08122007

"Alla dar är alla hjärtans dag"

Receptet till Italiens kycklingpasta

Här går människor och lägger sig nio.

Vaknar upp sex på morgonen.

Går till skolan och är där till 4.

Går till gymmet och tränar.

Kommer hem sex.

Äter mat.

Pluggar.

Pratar med sin käresta.

Och går och lägger sig.

Själv somnar jag inte förrens fyra

Försover mig till första lektionen.

Vaknar 20 min innan min andra lektion och rusar till skolan.

Har ett prov som jag inte har pluggat till.

Tränar inte.
Kommer hem runt 3.
Äter godis.
Funderar på att göra historian och svenskan men orkar inte.

Sätter mig och bloggar.

Time for a change?

Maybe...

Jag älskar dig

Dom tre magiska orden.

Ord som får fjärilar att flyga runt som bara den i magen. Som gör mig helt varm och gör så att jag blir helt rosig om kinderna. Ord som får mina händer att darra och får mig att bara tänka på en person. Enbart en person. Personen i mitt liv som betyder allt, som betyder mest.

Jag har nog alltid haft svårt för att säga "Jag älskar dig" till människor. Sa det aldrig innan. Inte änns till min mamma. Har aldrig riktigt varit bra på att säga fina saker till andra. Jag tycker det är väldigt pinsamt. Att ge människor komplimanger över huvud taget. Det är som om det blir en pinsamt stund precis efter att personen säger "tack". Mitt liv är fullt av pinsamma stunder. Pinsamma stunder som inte äns är pinsamma. Pinsama stunder som bara jag själv skapar och som andra inte tänker på. Jag borde sluta med det.

För mig är det mycket enklare att skriva vad jag känner till någon. Jag vet att det är fegt. Men sån är jag. Då slipper man se och höra personens reaktion till det man säger. När jag skriver det jag känner kommer allt jag viljat säga i verkligheten bara fram. Bokstav efter bokstav bara rullar på.

Jag är glad att jag har en person i mitt liv nu som får mig att känna mig bekväm.
Tillräckligt bekväm för att kunna säga dom där tre magiska orden.

Jag älskar dig.

Im on lucky girl!

Jag har alltid haft det väldigt svårt för att kunna vara mig själv när jag träffar nya människor. Eller mig själv och mig själv, menar mer att jag har svårt för att vara mig själv fullt ut. Att kunna känna mig tillräckligt bekväm med en person. Att vågar visa vem jag. Att inte skämmas. Det händer inte så ofta. Jag avundas dom människorna som direkt kan släppa in människor och låta dom se deras personligheter. "Var bara dig själv", "Låtsas som om du är med dina bästa kompisar", det är saker jag ofta får höra. Men grejen är att det inte alltid är så lätt. Man håller tillbaka för att man är rädd för att visa en del av sig själv som personen kanske inte skulle gilla. Man visar sig själv sårbar. För ett tag sen oroade jag mig nästan konstant för att jag var för tråkig. Det är nog lite därför jag har haft problem med att vara mig själv fullt ut. För jag har varit rädd för att om jag skulle vara mig själv till 100% och om någon då inte skulle gilla mig så skulle dom inte gilla mitt riktiga jag. Det var ju mycket lättare att bara tänka "Men dom känner inte mig" "Dom vet inte hur jag är egentligen". Men varför skall man tänka så. Gillar inte en person min personlighet varför skall jag bry mig. Man kan inte vara älskad av alla. Det finns ju människor som man inte passar med.

Personligheter som skär som vatten och olja.

Dom människorna som jag har kännt mig bekväm med nästan direkt från första början.

Det är dom personerna jag gör allt för att behålla.

Du kan kalla dom vad du vill.
Jag kallar dom mina bästa vänner.

"You can count on friends to bail you out from jail,

But best friends will be sitting right there next to you saying
"Man that was awesome""

Att plugga är inte min starka sida..

Help?!

Mamma visade mig en liten grej jag hade byggt ihop av sockerbita och lim när jag var liten. Då kom jag och tänka på den gånge jag hade byggt en sådan när jag var fem år. Den låg på fönsterkanten och jag var jätte jätte sugen på godis. Som alltid. Så jag började fösiktigt bryta av en sockerbit ifrån grejen. Sedan åt jag upp grejen en sockerbit i taget. Jag var rätt äcklig när jag var liten. Lite småkorkad sådär. Jag åt upp en massa sockerbitar med lim när det låg ett helt paket med fräsha i skafferiet.

Smart där. Eller hur?

Partaj partaj igår. Riktigt trevligt. Riktigt Jävla trevligt om jag får säga det själv. Overload med choklad, mat, snacks och läsk. Jag hade totalt glömt av att fixa musik till festen så det blev min brorsas negerdunk som fick underhålla oss. Som tur var alla så fulla att dom inte la märke till musiken så mycket. Men efter ett tag började dom märka den. Damn. Tänkte jag. Sen kom Ola till våran räddning med några gammla sköna klassiker. Tack. As nice! Mamma hade lagat föööör mycket mat. För. För. Mycket mat. "Mamma vi behöver inte köttbullar", "Klart ni behöver köttbullar!", "Nej!!", "Jo, Jeanivie har du aldrig gått på en riktig fest?!" "Vad skall dom äta?!". Råkade även glömma av att smörja bakplåtspappret innan jag la på pizzan, pappret råkade då fastnade på pizzans botten. Disaster. Disaster. Men men what to do what to do. Här försökte man vara duktig och baka pizza istället för att köpa. Men trots alla problem som kom ivägen, blev det en rätt så lyckad förfest om jag får säga det själv. Tack alla så himla mycket för att ni kom. <3

Och ni som inte kom, vi saknade er!

Så känner inte inte bortglömmda!

Bilder ifrån festen kan hittar ni här --> http://piinay.bilddagboken.se/

MWAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! (K)

Skulle ju igentligen klippa mig idag. Mamma tog mig till det stället som min lillebror skulle klippa sig hos. Och jag säger bara NO WAY! Vill inte peka med fingret. Det är fult. Mycket fult. Säger bara såhär. Frisören frågade knappast hur kunden ville att håret skulle se ut innan. Han bara klippte så fort han kunde så att han kunde hinna klippa alla sina andra obokade kunder för att tjäna extra pengar. Han var väldigt trevlig. Men inte så proficionell av sig. Det fick vara. Vågade inte. Inte precis innan min födelsedagsfest och allt. Det fick vara. Mitt hår betyder för mycket.

Men imorgon kl. 13,30 sitter jag på Panache i torget och ser ut som Ashley Simpsons.

Lite?

Kanske?

Hoppas?

Önskar?

Hepp!

Skall klippa mig idag.

Ungefär som Ashley Simpson  på bilden.

Vet dock inte om mitt hår kan bli så fint eftersom vi inte har samma material.

Men men lets give it a try dolls.

Oh kommer ihåg min fulaste frisyr någonsin, fattar inte hur jag kunnat lämnat huset med den. Det var en rak lugg som jag definitivt inte passar i och uppklippt med den ena sidan lite längre än den andra för att frisören tyckte det var "snyggt". Gissar på att han råkade klippa fel eller nått. Den frisören som klippte mig då är precis samma frisör som har klipp mina två kompisars fulaste frisyrer oxå. Att vi inte lär oss. Kommer ihåg att min kompis kom hem till mig helt gråtandes för att hon var så missnöjd med sin frisyr. Frisören hade klippt henne jättekort. Nästan lika kort som killar brukar ha det och hon hade sagt att hon inte vill klippa nått i längden. Förstår att hon blev ledsen, hår betyder nästan allt!

Dumma dumma frisör.

Som tur är växer hår ut..

Nu är kl 00.36
Jag har varit arton i hela 36 minuter.

Känner mig så löjlig sitter här uppe helt själv i mitt rum framför den gammla datan i den stora blåa fotöljen och bara ler med världens största leende. Känner mig otroligt löjlig. Men jag är så jävla glad. Har världens underbaraste vänner som skriver dom sötaste grattis grejerna. Känner mig så himla hedrad att ni alla kom ihåg min födelsedag. Ni anar inte hur jävla glad jag är just nu. Jag om nån har verkligen väntat på den här dagen. Även fast man inte känner någon skillnad så är jag glad ändå.

Jag är 18.

Kanske lite efter.

Eller mycket.

Mycket.

Efter.

Men jag är arton.

Tack för allt! Älskar er alla! <3

"grattis världens bästa jeanivie på 18 års dagen, du är en stor flicka nu, fira sönder dig och gör allt som står på din när jag blir 18 lista :) grattis på födelsedagen , myndig nu så se upp , annars finns ja alltid här som beskydd sötnos, 18 är början på slutet så fira dagen som det vore din sista, du får en bamse kramis imorgon, <3 best wishes"

"GRATTIS grattis grattis grattis på 18-årsdagen Jeanivie!!! :D Nu är du stor flicka ;) lev ut ditt 18e år riktigt ordentligt och ha så kul som du bara kan! :) tveka aldrig på att du är värd det allra bästa för du är snäll, omtänksam, rolig och dessutom söt och fin på alla sätt och vis :D GRATTIS igen raring! Födelsedagspussar /  "

"Grattis min lilla flicka som är stor nu älskar dig <3 äntligen 18 :)"

"GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS"

"grattis jenjen (L) (K)"

"Grattis :D"

Kollade på film häromdagen med mamma. Dagboken heter filmen. Vi satt där båda två i den gröna tygsoffan ute i vardagsrummet. Så helt plötsligt börjar man se hur kärleksparen börjar kyssa varandra. Då kom jag och tänka på hur lång denna scenen igentligen är. Mycket kyssandes, stönande och ni vet lite intima scener. Jag och min mamma har aldrig pratat om sex och sånt alls. Vi är inte sånna. Det är en sak som vi bara ignorerar. Hon är inte så bra på att prata om sådanna saker. Hon mest skämtar om det fast förväntar sig inte något svar typ. Inga blommor och bin snack. Inget. Men iaf back to the point. Där satt vi. Helt tysta. Sa inte ett pip. Man kände hur späningen mellan oss ökade och ökade. Man kunde skära spänningen men en kniv. Så tjock var den. Annars brukar jag alltid gå ut ur rummet innan en sån sen börjar. Jag skäms för mycket. Jag är lite mesig av mig. Vet hur dumt detta låter. Varför skulle man inte kunna bete sig vuxet och bara kolla på filmen utan några problem. Jag vet inte. Det funkar bara inte så för mig.

Trots att jag fyller arton imorgon är jag ändå ett barn i sinnet.

En halvtimmas sömn. Ett varuhus med flera hundra människor. Ingen bra kombinikation alls. Inte alls. Det borde finnas någon form av kundvagnskörkort i sådanna stora varuhus. Människor blir ju fysiskt skadade. Kan verkligen inte räkna hur många gånger jag blev påkörd av en jävla kundvagn. Men många jävla gånger va det. Kundvagnarna låg huller om buller. Och människorna var inte trevliga. Det handlade om vem som skulle komma fram först hela tiden. Det var ingen som var snäll och lät andra gå före. Antingen backade man undan eller så blev man påkörd. Och dom som gick utan kundvagn trodde dom var så smidiga att dom kunde klämma sig fram framför en medans man körde kundvagnen i full fart, självklart blev dom påkörda. To bad! Du får skylla dig själv.

Fötterna värkte det var som om jag hade gått 5 mil med 50kg packning.

Skulle sitta fint med ett fotbad nu, kanske senare.
Huvudvärken vägrade försvinna och illamåendet lika så.

Men annars så, solsken with sugar on top!

Kunde inte somna i natt. Gick inte hur mycket jag än försökte. Jag ville. Men det gick inte. Vred och vände mig i sängen som ett rastlöst barn som måste sova klockan åtta på en ljus sommardag. Trots att jag var hur trött som helst ville jag inte åka iväg till drömmarnas land. För mycket tankar i huvudet. På nått sätt var jag vaken fast ändå inte. Dagdrömmarna tog över. Eller skall man säga Nattdrömmarna innan sömnen. Det slutade med att jag var så rastlös så jag började sjunga Håkan Hellström låtar högt för mig själv. Mitt i natten. Så högt jag kunde. Det lät inte bra heller. Var bara tvungen att få ut låtarna som spelats i mitt huvud hela dagen. Fick en halvtimmas sömn.
Inte mer. Inte mindre.

Sing me to sleep, please?

Fredag..

Man borde väll egentligen göra något, eller?
Början på helgen och jag sitter hemma..

Men denna fredagen har jag en anledning haha!

Skall upp tidigt tomorrow och åka till Ullared.
En massa köp inför min födelsedagsfest.

You're welcome!

Jag har nog blivit lite beroende av min blogg.

Skriver om allt. Det blir flera inlägg om dagen.

Som mest har jag skrivit 7. Ville skriva mer. Men det fick räcka.

Det här är en blogg om mina tankar, minnen och känslor.

Varjegång jag kommer och tänka på något vill jag direkt lägg upp det här.

Dela det med någon, trots att jag på något sätt känner mig ensam.

Ensam när jag skriver här. Jag har inte riktigt fattat att det är människor som läser.

Även fast det inte är många. Så läser dom.

På något sätt känns det som om man står här naken.

Har blottat sig själv och sina känslor.

Många tankar kommer upp när jag har skrivit vissa inlägg.

"Men oj tänk så någon läser detta"

"Vad skulle dom tänka?"

" Är det för personligt?"

"Vill jag att dom skall veta detta?"

Ibland brukar jag försöka att inte skriva så personligt.

Vissa anser ju att det som är personligt är personligt.

Varför skall man dela med sig det? Ja du, varför?

Som jag sa är detta en blogg för mig.

Inte för er, men jag uppskattar om människor tar sig tid till att läsa det jag skriver.

Tack!

Jag skriver ändå som om jag pratar till någon.

Vem vet jag inte. Kanske mitt andra jag. Kanske.

Jag tror det är bra så. Att jag känner mig ensam här.

Hade kännt mig för pressad annars. Att prestera.

Skriva något som människor tycker är intressant.

Något som är bättre än det jag skrivit om innan.

Nått bra. Bra? Vem bestämmer det egentligen.

Ni? Borde det inte räcka med att jag tycker det är bra?

Men det känns bra så som det är nu.

Ensamt..

Damn!

Nu glömde jag ringa till det där stället nu igen.

Skulle fråga om jobb.

Aja..

Fan..

På en fest hos min kompis för ett tag sedan kallade en kille mig fjortis.

Jag hatar att bli kallad fjortis.

Fattar ni.

HATAR!

En aning för mycket att dricka kanske.

Men fortfarande ingen fjortis.

Ja, minnesluckor här och där.

Fortfarande ingen fjortis.

Kanske lite känslosam.

Men ingen fjortis.

Skrek och pratade en aning högre än vanligt.

Fortfarande.

Ingen jävla fjortis!

Capisce?!

Now i feel uncomfterble around him..