Ville igentligen inte skriva i bloggen idag men eftersom karin ville så gärna så gör jag d iaf. Anledningen till vrf jag inte ville skriva var att jag fortfarande känner mig lite tanklös. Haha jag låter typ som om jag är helt dum i huvudet och inte kan tänka men menar inte så. Har ni aldrig kännt att ni verkligen inte har något att tänka på? Det känns verkligen konstigt för mig för det är nästan alltid något jag brukar oroa mig över eller bara allmänt analysera sönder. Men just nu har jag hamnat i en sån fas där jag inte har ngt att oroa mig för eller nått att behöva tänka på. Det känns skönt på ett sätt men samtidigt väldigt tomt på ett annat. Anledningen till vrf jag har hamnat i denna fasen är nog för att jag vet redan hur jag vill vill att mitt liv skall förändras. Jag vet redan vad jag skall göra för att hamna i det stadiet i livet där jag vill vara, bli den personen jag vill bli. Nu handlar det bara om att sluta vara så mesig och bara make it happen, hur svårt kan det vara?

Med alla dessa kärlekspar omkring än får det än att tänka på att man kanske oxå borde skaffa en pojkvänn. Men det är inte så lätt som alla säger att det är. Jag tror faktist att det finns en del människor som oxå sitter och tänker på hur svårt det är att hitta nån som man vill bli tillsammans med, eller kanske mer hur man skall bli tillsammans med personen. Den värsta frågan en som är singel kan få är väll. "Men vrf har du inte en pojkvänn/flickvänn?" Vad skall man igentligen svara på den frågan, om man visste så skulle man väll göra något åt saken? Medans vissa kanske bara totalt ignorerar att man söker sig till det andra könet och tänker att man klarar sig fint utan. Jo visst kan jag förstå att man självklart klarar sig utan att vara tillsammans med någon. Men frågan är om man verkligen blir lycklig av det i längden? Dom som bara går ut och festar hela tiden och hittar sina ragg som dom kanske börjar strula med eller som dom kanske t.o.m har one night stands med kan dom verkligen bli lyckliga? Söker dom inte efter något mer än bara det fysisk? Är det bättre än att ha någon man håller kär, någon man ligger och tänker på om nätterna, någon man vet älskar en lika mycket som man älskar den, någon man tänker på varje gång man ser ett kärlekspar på gatan, någon man ligger och myser med på kvällarna, någon att hålla handen med, någon man får sånna där söta spontana sms ifrån, någon man kan kyssa i regnet med, någon att ligga och titta på stjärnorna med, är det verkligen bättre än det här?

xoxo