Under en dramalektion förra året berättade våran dramalärare om en tjej han var intresserad av när han gick i gymnasiet.

Han gick i 1:an och hon i 3:an

Två års skillnad. Hon var äldre.

Plus att hon hade en pojkvänn.

Dom hade bestämmt träff i bamba.

På den timman där det nästan inte var några som åt.

Han gick dit.

Hon satt redan där.

Själv på ett bord längst bort i bamba.

Hjärtat bara pumpade fortare och fortare.

Kände hennes ögon i nacken när han skulle ta mat.

Han var tvungen att gå ända bort från där man tog mat, till där hon satt.

Längst bort i bamba.

Brickan var inte stadig.

Han skakade hela vägen dit.

Där satt dom.

Han och hon.
Hon och han.

Han lyfte på glaset med mjölk för att ta en klunk.

Kanske skulle han kunna få bort det torra i halsen.

Men den darrande handen gjorde så att mjölken skvalp över.

Han ställe tillbaka den och hoppades att hon inte såg.

Han kollade upp mot henne.

Hon log.

Han log tillbaka.

Helt plötsligt säger hon "Men oj, du blöder näsblod"

Han tar sig om näsan och handflatan blir blodig.
Där tog det slut.

Nervositeten tog över, sa han till oss.

Det blev inte han och hon.

Det var det inte menat att bli från hennes sida heller.

Men han försökte.

Trots det pinsamma ångrar han inget.
Han fick en ensam stund med henne.

Bara han och hon.
Hon och han..